Carin Idman Àr en autentisk, spÀnnande och underhÃ¥llande biografi. Bokens personer med plats- och tidsangivelser, sÃ¥vÀl som handlingen i Finland, Danmark och Sverige, Àr sÃ¥ledes verkliga och som de framtrÀder genom en 125-Ã¥rig tidsperiod skildrad av min farmor, âFimiâ. SlÀktkrönikan Àr uppdelad i tre delar:
âSkuggbilderâ (1856â1923)
BerÀttelsen tar sin början med tsar Alexander den II:s besök i Tammerfors. Familjen Idmans nÀra vÀnskap med tsaren, herrgårdslivet, nödåren, svensk-finska relationer, tiden från den begynnande industriella utvecklingen över Första VÀrldskrig och Inbördeskriget fram till promotionsfestligheterna i Helsingfors 1923.
"Ljusglimtarâ (1923â1948)
Första Àktenskap som bland annat tar lÀsaren till Italien och Danmark. Dansk-finska relationer och Fimis andra Àktenskap genom Vinterkriget och FortsÀttningskriget med evakuering till Sverige under Andra VÀrldskriget.
âEn plats i solenâ (1948â1981)
Efterkrigstiden som igen knyter förbindelse till Danmark och Sverige med Fimis tredje och fjÀrde Àktenskap. VÀnskapen med författarinnan Brigitta Gadolin och deras resor till bland annat Ibiza. Slutligen den tilltagande ålderdom dÀr förtid och nutidens berÀttelser förenas.
Carin Idman var en finlandssvensk personlighet. Hon hade ett ljust sinne och ett ofattligt gott minne. Hennes livshistoria, som hon sjÀlv berÀttar den, Àr under de mest dramatiska hÀndelser skildrade med en lÀtthet och subtil humor som var så kÀnnetecknande för hennes person. Fimis karaktÀr och optimism skiner igenom som en liten sol då hon strÀvade efter att göra sin livshistoria så spÀnnande, levande och fram för allt så underhållande som möjligt. Formen Àr som ett samtal mellan berÀttaren och författaren och boken Àr översatt till danska och finska.
Uddrag af bogen
Tammerfors kunde inte ha tett sig bÀttre i det strålande, sommarklÀdda landskapet, nÀr ångaren sent omsider, och grovt försenad, Àntligen visade sig bakom udden. Synet måste onekligen ha varit ganska dramatisk, för svart rök vÀllde ut ur den meterhöga skorstenen, och vatten piskades upp på bÀgge sidor om fartyget, så att hjulångaren på avstånd mest av allt måste ha liknat en eldsprutande drake. NÀr båten nÀrmade sig bryggan stirrade folk med fasa på det sotiga dÀcket, och på de lika sotiga passagerarna och besÀttningsmÀn. Och nÀr kaptenen drog i snöret till ångvisslan, så att det hördes ett genomtrÀngande tjut, blev effekten en helt annan Àn den avsedda. Folk blev snarast chockade, och flydde i vild panik, med den påföljden att hÀstarna stegrade sig, och den fint uppstÀllda orkestern blev så till sig, att den med full kraft klÀmde i med något som skulle ha liknat Björneborgarnas marsch, alltmedan det sotiga och frustande odjuret lade till vid bryggan med sina svarta varelser.
Om forfatteren
Carl-Bernhard von Christierson Àr född i Finland 1954 och har sedan barndomen varit anknuten olika teatrar i Danmark och England som skådespelare, scenograf och regissör. Ursprungligt elev hos kungliga skådespelare Erik MÞrk och Olaf Ussing och har sedan medverkat i ett otal skådespel och musikaler. Han arbetar fortsatt som dramaturg, textförfattare och librettist.
Som resekonsulent med national- och marina parker som expertområden har arbetsuppgifterna varit bl.a. Egypten, Sydafrika, Brasilien och Venezuelas regnskogar, USAs och Kanadas vÀstliga nationalparker, Grönland, Mongoliet, FjÀrranösten, Kina, Australien och New Zealand. Arbetar fortfarande som freelance skribent med utforskning av destinationer för sportdykare i Stillahavsområdet.